Publicerad: 2010-11-15

Årets Gunn Wållgren stipendiater

Skådespelaren Magnus Ehrner och sångaren Johan Edholm har utsetts till årets Wållgren stipendiater.
Den 16 oktober delades Gunn Wållgren stipendiet ut på Dramaten. Gunn Wållgrens minnesfond är en minnesfond med ändamål att årligen utdela ett eller flera stipendier till konstnärligt förtjänt och politiskt oväldig dramatisk eller lyrisk skådespelare. Stipendiet tilldelas en stipendiat från Dramaten och en från Operan. Stipendiet förvaltas av Musikaliska Akademien och Hovförvaltningen. Vart tredje år delas stipendiet ut på Dramaten, vart tredje år på Operan och vart tredje år på Musikaliska Akademien. Årets stipendiater är skådespelaren Magnus Ehrner från Dramaten och barytonen Johan Edholm från Kungliga Operan.

Prismotivering Magnus Ehrner
I Magnus Ehrners skådespeleri finns en existentiell kraft: människan är utkastad på livets scen och dömd att utföra sin roll i en väv av beroenden och illusioner. Han har spelat Shakespeare och Gombrowicz, Almqvist och Molière, Strindberg och Brecht, Ibsen och Marivaux och därtill många svenska uruppföranden, i ett brett spektrum av roller som alla verkar känna sig hemma just hos honom. Han förenar psykologisk inlevelse med ett muntert artisteri som får honom att klä lika självklart i både frack och overall, kritstrecksrandigt och uniform, cylinderhatt och keps. Snabbt och exakt tecknar han den mäktiges komiska ihålighet, den lärdes sorgsna enfald och underhuggarens sturska självbedrägeri – men också den värnlöses integritet och hoppfullhet. I snart tre decennier har Dramaten varit hans spelplats och han berikar och utvecklar sitt skådespeleri, på en gång brutalt och raffinerat, överraskande och mycket övertygande.

Prismotivering Johan Edholm
Med omisskännlig röstklang och stor vokal pondus har Johan Edholm en sällsynt förmåga att ge kontur åt alla sina rollgestalter. Vare sig det är den ondskefulle polischefen baron Scarpia - den egentliga huvudrollen i Puccinis Tosca, som Edholm gjort ett 50-tal gånger (en i sig imponerande siffra) - eller den smått hunsade birollen Mathieu i Giordanos Andrea Chénier, där han stämmer upp i en rungande version av Marseljäsen, så fyller han hela scenrummet upp till tredje övre raden med såväl vokal auktoritet som sceniskt utmejslad pregnans.

Vad minns man då av en uppsättning i framtiden? Givetvis står musikalisk tolkning, sceniskt koncept och huvudrollsinnehavare i centrum. Men frågan är om inte mindre rollporträtt kan sätta minst lika stora avtryck. En särskild förmåga att just lyfta fram biroller besitter Johan Edholm och därmed är han en stark representant för en Gunn Wållgrensk tradition att under karriären växla mellan både stora och mindre uppgifter på alltid lika lysande sätt.
Escamillo, Jago och nu senast Figaro är annars några stora Edholm-roller på vägen mot en mer högdramatisk baryton… Pondus för att inte säga manlig ”råhet” i en röst som besitter stor attraktionskraft är Edholms signum. Samtidigt finns här en annan sida som i Staffan Valdemar Holms Elektra-uppsättning Orestes där Johan Edholm gjorde ett mycket gripande porträtt av Elektras hemvändande bror Orestes. Johan Edholm förenar det bästa av två världar – såväl i större som mindre format, såväl vokalt som sceniskt.

Pressbilder mm:
http://www.dramaten.se/Dramaten/Medverkande/Skadespelare/Ehrner-Magnus/ Länk till annan webbplats.

http://www.operan.se/Press/Pressmeddelanden/Arets-Gunn-Wallgren-stipendiater-ar-Magnus-Ehrner-och-Johan-Edholm/ Länk till annan webbplats.